Imorse blev jag väckt klockan fyra. Martin kom hem från krogen och kröp in under mitt täcke, jag är ju inte född igår så jag låtsades sova för att slippa avfärda en man som är på tok för full för att prestera och därmed också komma undan den efterföljande diskussionen om huruvida jag är lycklig och tycker vårt äktenskap är bra. Dessutom var han iskall.

Idag har han gått runt som en vålnad, blek och långsam och rätt så gapig. När Martin blir bakis blir han uppkäftig och cynisk, inte alls på ett otrevlig tätt utan mer enerverande som en mygga i sovrummet en sommarnatt. Han ska brottas, tafsa och är till allmänt besvär mest hela tiden, vilket är ganska kul i början men efter en hel dag vill man bara slå honom.

Nu är han helt slut, han cyklade till Jätten och köpte popcorn, godis och saft och ligger nu och pustar i soffan. Jag får väl göra honom sällskap och låtsas att livet leker när han föreslår en snabbis tvåtusen gånger och slå dövörat till när han säger "sketkärring" efter vartenda avslag.