Min bästaste Angelica berättade idag för mig att hon och hennes familj stod i flyttartagen. Vilken skräll! Det gör hon ju varje dag.
Skillnaden var att nu hade dom två olika bostäder på gång och jag ombads genast gå in på "Hemnet" och kolla in deras nya flådiga hus. Angelica; Jättefint! Men jag röstar för det gula huset.
Hursomhelst, när jag lite avundsjukt surfade runt bland alla stora, fina rum i alla stora fina villor så kom jag över min farbrors hus. Jag visste att det var till salu men det kändes ändå lite vemodigt när man såg alla bekanta möbler flimra förbi på skärmen. Som jag tidigare sagt så gillar jag när saker fortsätter som de alltid varit och ett hus till salu är verkligen nåt som frånfaller den idén.

När jag kom hem idag såg jag till min förvåning att Martin hade dammsugit! Kors! Verkligen en trevlig överraskning. Annars är just dammsugningen ett ständigt trätoämne här hemma, det och att inget blir gjort.
Men jag måste säga att - förutom dagens dammsugning - så har min kära man överraskat stort en gång till denna veckan. Det var när han, helt utan tjat  och hot om våld, tog hand om den svinlånga kabel från digitalboxen som legat över hela hallen i tre veckor. Den sitter nu fint uppsatt i en kabellist och är bara lite i vägen i ena hörnet. Men det har han lovat att ta hand om. Snart.