Imorse blev jag helt förödmjukad. Jag hade precis gått upp, stod i mitt gigantiska nattlinne (rosarandigt i strl 46-48, det enda jag kunde ha i nionde månaden m Sessan) och satte upp håret på min lilla tös. Då ringer det på dörren och innan jag hunnit skrika NEJ! till Prinsen har han slängt upp dörren och glatt ropat hej till vår beökare. Kan tillägga för er som inte vet att vår hall är minimal och slutar med toadörren så man kan liksom se rakt in.
"Hej! Har du mamma eller pappa hemma?" Sa en röst som jag inte såg huvudet på för toadörren hade glidit igen av vinddraget. "Ja, hon kommer" försökte jag få fram med en kam i munnen "ska bara fixa en frisyr här först..." sen tog jag ett steg utanför toa och insåg då genast hur fruktansvärd jag måste sett ut.
Där stod en mörk yngling i sina bästa år och bara glodde på mig. Stackars människa. Det tog honom en sekund att återhämta sig men sen sa han att han skulle byta vår elmätare och var tvungen att bryta strömmen en stund. Jag log mitt snyggaste leende för att ta fokus från mitt i övrigt bedrövliga utseende och sa "javisst, jajamän, gör det."
När vi stängt dörren snabbade jag mig att byta om och sminka mig, sen sa jag till Prinsen att han kanske kunde gå ut och se hur det gick för honom. Lydigt gjorde han som mamma sa och gick ut i trappen och berättade att han minsann skulle fylla sex år snart (i maj-08) och jag flanerade lite planlöst i hallen så pojkvaskern som av en händelse kunde få syn på mig. Inte för att jag ville bjuda in honom på lite sex utan mest för att jag ville upprätta min egen heder och visa mig i något bättre skick.
Det lyckades inte så bra för killen stod hela tiden med huvudet i elskåpet och såg inte ett dugg annat än kablar och skit och jag kunde ju inte gärna stå och hänga i hallen hela förmiddagen, jag skulle ju till dagis. Till slut fick jag se mig besegrad och ropade in Prinsen på frukost, killen i trappen fixade klart och försvann och därmed också min chans till upprättelse. Han kommer för alltid minnas mig som ett pucko i nattlinne.
Kul.